Så var terminens utvecklingssamtal avklarade. Som alltid har de varit både givande och jobbiga. Jobbiga i tidsåtgång och stundtals kraftsamling. Givande för det fortsatta lärandet och oftast goda kommunikationen med elevernas föräldrar.
Kollegan jag delar mentorskap med har återigen väckt frågan hur vi kan få eleven att bli tydligare i centrum på utvecklingssamtalen. Detta har vi talat om tidigare. Visst har vi båda gjort försök i det lilla, men ofta hamnar vi trots allt till sist i "det där ska vi tänka på till nästa samtalsomgång". Sedan kommer nästa samtalsomgång innan vi på allvar hunnit tänka och göra något åt det. Så har det rullat på. Inte direkt dåligt, men inte heller så bra som jag skulle önska att det var.
I förra veckan var jag dock på föreläsning kring Elevledda utvecklngssamtal. Det var mycket inspirerande! Jag tycker om föreläsare som vågar stå för något och säga "Såhär tycker jag!". När föreläsaren dessutom är väl påläst på skollag och kommande läroplan – samt konkret har genomfört elevledda utvecklingssamtal på skolan hela vägen från Förskoleklass till år nio sedan några år tillbaks – och frikostigt delar med sig av både exempel, erfarenheter och dokumentation – blir det hela ännu bättre.
Tankarna förstärkes sedan mot slutet av veckan, på lokalombudsutbildning med LR. Det visade sig där att det var flera skolor som redan inlett försök med elevledda utvecklingssamtal. De hade alla upplevt att arbetsbelastningen för lärarna initialt hade ökat för att sedan snabbt minska. Istället för att ta energi hade utvecklingssamtalen istället gett energi.
Nu hoppas jag verkligen vi får till det i vår - för det är klart eleven ska vara i centrum!