Churchill var helt på det klara med att
Få saker kräver så mycket planering som ett improviserat tal
/Churchill
Själv sitter jag nu och sammanställer det sista inför morgondagens föreläsning i Helsingfors. För första gången har man direkt beställt två föreläsningstillfällen, med en månad emellan. Ytterst klok beställning, det ger goda möjligheter att verkligen vara konkret, inspirera till att ta nya steg och sedan tillsammans följa upp vad som gjorts och hur man kan gå vidare. Tror det blir riktigt bra.
Vecka 44 hade jag det svårare: 45 minuters föreläsning. Det är tillräckligt långt så man måste få till substans, men för kort för att verkligen hinna fördjupa om man ska bjuda in till samspel. Förutsättningen var ju kända, så det gick förstås bra - men det krävde absolut mer tid i förberedelse.
Längden på en föreläsning är inte oviktig. Knappast heller när på läsåret den kommer. Några riktigt bra tider på läsåret finns ju knappast, men en medveten tanke är sällan fel. Som lärare tycker jag ofta vårterminen är en bra tid för inspiration, då kan man direkt pröva utan att behöva göra det till Det Stora Projektet. Men så tror jag ju också mer på medvetna och lagom stora steg åt rätt håll än på jättesteg åt håll man inte är helt säker på.
Tid på dagen, liksom övrig inramning tror jag också spelar stor roll. Lokal som bjuder till? Beställare som inleder och ramar in? Förtäring som ger kraft? Start på utsatt tid eller akademisk kvart? Inbjudan? Allt tror jag spelar roll och bör vara föremål för medvetna beslut.
För när allt stämmer kan en fortbildningsinsats/kompetensutvecklingsinsats verkligen göra skillnad - i form av mer inspirerade och medvetna pedagoger, bättre verksamhet och ökad måluppfyllelelse (även av värden i kap 1&2). Det är min beprövade erfarenhet som lärare.