Vi står på tröskeln av införandet av en ny läroplan för grundskolan och förskolan har en förtydligad läroplan att tampas med.
Spännande, eller hur!
Hur ska vi då göra för att genomföra dessa förändringar?
Jag blir mer och mer klar över att vi inte, (som vid förra läroplanen) tro på enkla lösningar genom att skicka all personal på fortbildning och sedan som ledare förvänta oss att "de" ska genomföra förändringarna själva och på egen hand. Denna gång måste vi ge processtid till både pedagoger och ledare. Javisst, jag var medskyldig som skolledare på den tiden då det begav sig under 90-talet. Men denna gång måste processen ske på samtliga plan på våra förskolor och skolor.
Det är av största vikt att vi har ledare som själva har trängt in i läroplanerna och som kan, vill och törs stå upp för sin tolkning av uppdraget. Vi måste ha ledare som törs utmana, som törs ställa frågor som berör (och kanske till och med upprör!)
Vi kan inte bara lyssna på andra, hur de har gjort för att sedan gå hem och göra som vi alltid hargjort! Det är, nästan, alltid jobbigt att förändra. Det är enklare att förbli.
Samma fundering om ett utmanande förhållningssätt gäller GIVETVIS relationen förvaltningschef och förskole- och skolledare. ÄR det ett utmanande klimat som råder, eller är det ett konsenus-tänk där minsta gemensamma nämnare blir sanningen? Där olikheter, bakslag och vissa enheters framgångar talas tyst om och diskussionerna landar i ekonomi och logistik istället för att beröra det som vi alla är satta på att utföra.
ATT SKAPA BÄSTA MÖJLIGA MILJÖ FÖR DE BARN OCH UNGDOMAR SOM GÅR VARJE DAG I VÅRA VERKSAMHETER!