I maj kom Leif Davidssons utredning ”Tydliga mål och kunskapskrav i grundskolan” (http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/81428). I den slog Davidsson fast att rådande kursplan som kom 1994 i mångt och mycket inte har införts i svenska grundskolan än idag. Det paradigmskifte som LPO94 med tillhörande kursplan innebar åtföljdes inte av nödvändiga implementeringsinsatser, vare sig i form av referensmaterial eller av fortbildning. Summan av detta blev att lärare på egen hand skulle försöka tolka innebörden av de nya formuleringarna, målen och kriterier som kom. Att sedan läroplan och kursplan innehåller många mål på olika nivåer som ibland till och med kan uppfattas som motstridiga förenklade knappast detta arbete. Som en effekt av detta klamrade sig många fast vid det som var lättast att tolka och som relativt enkelt kan överföras till innehåll i ämnen, Mål att uppnå. Vi fick en ”G-skola” som inte följde kursplanens intentioner.
Att det verkligen blev på detta sätt när det gäller ämnet matematik framgår tyvärr med all önskvärd tydlighet i Skolinspektionens granskningsrapport ”Undervisningen i matematik – utbildningens innehåll och ändamålsenlighet”
Läs skolinspektionens rapport här
En mycket dyster, men ack så viktig läsning för alla oss som undervisar i matematik. I den kan man bland annat läsa: ”Undervisningen i matematik utgår i för liten grad från kursplanen för matematik. En viktig orsak är att lärarna inte har tillräckliga kunskaper om och förståelse för målen i kursplanen och läroplanen.”
I ljuset av detta är det fullt förståligt att vi det behövs en översyn av läroplan och kursplan för att rätta till detta missförhållande. Så långt är allt väl men…
När direktiven från departementet kommit Skolverket tillhanda och efter det att Skolverket fattat sina egna beslut om vilka ramar som ska gälla för revidering av kursplanen mörknar bilden åter. På vilka grunder har det bestämts att befintlig kursplan inte ska revideras utan helt förkastas och skrivas om från början? Att det finns otydligheter och att många lärare inte har lyckats sätta sig in i kursplanens intentioner är väl inte grund för att förkasta allt arbete som ligger bakom gällande kursplan.
Som om inte detta räcker så innehåller direktiven för hur kursplanen ska skrivas och se ut begränsningar som ibland får löjeväckande effekter. Då kursplanen inte ska styra undervisningens utformning, utan bara innehåll bestämdes det att under rubriken Centralt innehåll får det inte finnas verb!??!! I ämnet musik fick detta till följd att ”sjunga” fick strykas för att ersättas av ”verbalt musicerande”, vilket också har strukits och ersatts med ”sång”. På liknande sätt har alla ämnesgrupper på grund av detta krav blivit tvungna att lägga mycket tid på formuleringar och omformuleringar. Men inte är det väl detta vi vill att de som blivit utsedda att skriva kommande kursplaner ska ägna sin tid åt?
En annan detalj som Skolverket bestämt sig för är att ordet Kompetens inte får användas. Under många år har det pågått diskussioner och forskning kring matematiska kompetenser, vilket är ett vedertaget begrepp idag, för alla utom Skolverket. Istället ska ordet Förmågor användas. Jag tycker att det är obegripligt att detta ställningstagande från Skolverket är hugget i sten och på inget sätt förhandlingsbart. Att det finns en enad åsikt från samtliga som arbetar med matematik och matematikundervisning verkar inte beröra dem. Jag själv associerar förmågor mer med en medfödd begåvning än med något som kan utvecklas. Dessutom kan ”några förmågor” för mig syfta på ett antal människor.
Nästa fråga handlar om hur Kunskapskraven ska formuleras. I direktiven står det att dessa ska skrivas som ”kunskapsprofiler”. I praktiken betyder det att de inte får vara i form av en punktlista. Detta är märkligt ur flera perspektiv. För det första är både de matematiska kompetenserna, eller förmågorna, skrivna i punktliste-form. Ur dessa kommer Centralt innehåll som också formuleras i punklistor. Utifrån detta ska sedan Kunskapskraven formuleras. För att göra detta har arbetsgruppen som arbetar med kursplanen först känt sig tvingade att göra en punktlista, men som de sedan måste skriva om till en ”löpande text” som anger en kunskapsprofil. För er som följt förslagen på Skolverkets hemsida har ni säkert sett att det lett till ett förslag som är obegripligt och näst intill omöjligt att tolka, för lärare. Vad elever och föräldrar ska tycka vågar jag inte ens tänka på. Om den slutgiltiga formuleringen blir som i senaste förslaget är jag övertygad om att lärare kommer att använda det som finns under Centralt innehåll som en avprickningslista med egna tolkningar av vilken kunskap som krävs för olika betyg, och hur mycket bättre skulle det vara jämfört med hur det fungerar idag?
Det framstår allt tydligare att arbetet med hur kursplaner ska revideras och skrivas om måste ske kontinuerligt och inte som nu när det blir i form av politiska utspel och/eller brandkårsutryckningar beroende på larmrapporter. Det ska bygga på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet, vilket det inte gör idag. För att uppnå detta krävs det att ansvaret delegeras till någon myndighet, verk eller institution på något universitet eller högskola. Först då kan syftet med ta fram nya kursplaner uppnås!
Per Berggren
Ma-lärare, matematikfortbildare, författare och medlem i inre referensgruppen för kursplanen i matematik