När jag ställer frågan under mina föreläsningar brukar det bli alldeles tyst i salongen. Alla tänker. Ytterst få räcker upp handen och vågar sig på förslag till vad en känsla egentligen är.
Visst är det lite lustigt att det är så svårt att definiera vad en känsla är? Särskilt med tanke på att vi hela livet, dygnet runt, har en förstahandsupplevelse av vad känslor är. Kan det vara så att vi har glömt bort känslorna i det moderna livet?
Jag tror att det är känslor är en guldgruva som stavas självkännedom och att det enda vi behöver göra är att ge oss in i gruvan och börja vaska. Känslor är information till mig själv, från mig själv, om mig själv. Känslor är vägledning om hur vi har det i våra liv!
När vi utvecklar förmågan att identifiera, sätta ord på, förstå och kommunicera om våra känslor har vi allt att vinna. Allt vi gör och allt vi inte gör påverkas av våra känslor. Hur kan vi använda detta i förskola och skola?