I veckan tog jag flyget över till Helsingfors för att föreläsa i Svenska Normallyceums fina aula för ett femtiotal lärare i Finland. Det var intressant – en del är annorlunda, men det mesta är sig likt. Inte så konstigt kanske, det är barn/ungdomar och lärande som står i fokus och här är vi alla ganska lika. Eller snarare olika individuellt, men med någon slags förutsägbarhet i en grupp av elever organiserade i en traditionell skollokal.
Finska elever har dock läroplikt och inte skolplikt. Det tycker jag är ett intressant perspektiv. Skolan i Finland, inklusive lärarutbildningen, har inte heller genomgått lika genomgripande reformer som den i Sverige – även om den givetvis inte på något sätt stått still.
Även en tusenmilafärd inleds med ett enstaka steg – riktningen är alltid viktigare än hastigheten.
Föreläsningen innehöll som vanligt både bakgrundsfakta, teoretiska modeller, aktuell skolforskning samt konkreta metoder och knep. Utifrån det senare och tankarna ovan enades vi om att var och en under kommande veckor ska prova något utifrån att ta ett första steg i rätt riktning. Jag ska sedan komma tillbaks till skolan om en månad. Det ska bli mycket intressant att se vilka steg som har tagits – och vilka som kan tas! Att läraruppdraget rymmer ständig förbättringspotential lockar mig.
För framtiden är det oerhört viktigt att vi tar medvetna steg framåt i rätt riktning. Som vanligt är ordet BALANS ett ord att hålla i minne. Samt vikten av att lärare brinner för olika är det som gör att den blommar!
På måndag kväll är det dags för EdCamp Stockholm, det ser jag verkligen fram emot – Lärare Lär Tillsammans!