Lärarkåren har ett mycket stort förtroende hos allmänheten - mycket större än för skolan som helhet. Förtroendet är större hos föräldrar för den skola barnen går i än för den svenska skolan generellt. Förtroendet för de egna barnens lärare är högre än för lärare i allmänhet. Allra störst förtroende har man bör de egna barnens förskollärare. Vilket inte är så konstigt - hur skulle vi annars kunna lämna våra barn där fler vakna timmar än de har med oss föräldrar...?
Enligt SOM-institutet, Göteborgs universitet (http://www.som.gu.se/presenterat/presenterat.htm) handlar institutionsförtroende om Förtroende, Trovärdighet, Tillförlitlighet och Tillit. Förtroendet kan ha olika nivåer: Institution, Organisation eller Individ. Detta känns som det går att applicera lika bra på skola, omsorg och vård (liksom polis, stat, kyrka, massmedier...).
I SvD 24/1-10 förs en debatt kring detta i vården, en debatt som jag tycker vore mycket bra om vi också hade i skolans värld:
"När det slarvas och görs fel inom sjukvården ska ansvaret flyttas från vårdpersonalen till vårdgivarna. Det personliga ansvaret tonas ner och istället hamnar fokus på organisatoriska brister eller att rutiner inte följs. Men det kan urholka förtroendet för den svenska sjukvården." http://www.svd.se/nyheter/inrikes/gott-fortroende-blir-en-vinst-for-alla_4138887.svd
Hur vill vi fördela ansvaret i skolan när målen (såväl kunskaps- som sociala- som fostrans- som arbetsmiljömål) inte nås? Idag finns varken legitimationsansvar hos lärarna, Lex Sarah eller Lex Maria. Att utkräva politiskt ansvar kan vi väl konstatera att det inte fungerat särskilt väl i de enskilda fallen om det ens gör det på institutionsnivå.
För mig är Ansvar något viktigt och något högst värdefullt. I mina föreläsningar märker jag hur jag talar mer och mer kring detta - vilket har god genklang hos lärare. Man vill ta ansvar och man vill kunna ta ansvar. Man vill påverka det man kan och ska påverka, och vill kunna sätta fingret på det som är andras ansvar att påverka, för att kunna ge alla elever de möjligheter de har rätt till.
Hur ska vi fördela ansvaret på ett sätt som stärker det rättmätiga förtroendet för den svenska skolan?