För nästan exakt ett år sedan jag på en föreläsning som i ett slag ändrade en viktig del av min och min kollegas lärarpraktik. Vi hade länge talat om hur vi skulle få eleverna mer delaktiga i sina egna utvecklingssamtal. Att säga "tulipanaros" är dock enkelt, att förändra ett rådande arbetssätt svårare.
Ulrika Gigards föreläsning gav den konkreta inspirationen vi behövde att gå vidare. Inte minst tog den bort frågan "fungerar det", då det ju faktiskt finns empiri sedan flera år - från förskoleklass till år nio. Så vi satte bara igång med vår klass och såg vart det bar.
Och som det bar! Eleverna var mycket nöjda och var absolut mer delaktiga. Samtliga klarade av att genomföra sitt samtal på ett bra sätt. Utvärderingen med föräldrarna var också mycket tydlig - de var mycket nöjda. Och stolta över sina barns insatser. Sist men inte minst så var även vi mycket nöjda. Dels för att eleverna blivit helt klart mer delaktiga, dels för att vi faktiskt upplevde att vår arbetsbelastning faktiskt minskat - trots att det var första gången!
Elevledda utvecklingssamtal igång
Elever ledar utvecklingssamtal
Eleverna ledde förstås även sina samtal under hösten när jag var pappaledig från skolan. Självklart kommer de också att göra det nu i vår (med nationella ämnesproven som bas).
Jag kan inte heller tänka mig att de kommer att acceptera något annat när de kommer till mellanstadiet... Tur att det inte var så svårt att föra över hur man kan göra till nästa lärare.
Tack för knuffen (inspirationen) du gav Ulrika!