Så var den avklarad - skolavslutningen! Extra stort då det var elevernas första, beroende på hur förskoleklassen ska räknas förstås. Soligt, finstämt, uppsluppet, med bra tal av rektor, en hel del vattenkammade elever i sommarskjorta respektive sommarklänning. Stolta lärare i sommarkostym. Glada föräldrar, vilka samlat till en finfin marimekkoskål full med färska jordgubbar och liljor som doftar än. Efter diplomutdelning och sommarlovsförmaning kring vikten att fortsätta läsa lite varje dag (här finns ju gott om forskningsstöd - se ex Elisabeth Franck eller Ulla Damber på www.skolporten.com/fou/avh) och fika med fritidshemmet samlas så lärarna i lärarrummet. De nyss så rakryggade och stolta ledarna sitter nu som utpumpade hösäckar och bara betraktar varandra. På måndag vidtar reflektion över hur läsåret varit samtidigt som planer smids över hur nästa kan göras ännu bättre, roligare, mer kreativt, med mer kunskapstillväxt och ännu bättre lärarledarskap. Men nu orkar vi knappt tala med varandra. Det är gott så - avslutningar med elever och föräldrar tar alltid kraft och engagemang i ledarskapet för att de ska bli riktigt bra. Och det engagemanget finns - och kanaliseras till de stunder vi är tillsammans. Men det kräver också att det finns arenor för återhämtning, reflektion, uppladdning och förberedelse. En sådan arena i vardagen är lärarrummet, en annan är sommarferien. Jag kommer att stå där igen i höst fulladdad av inspiration, engagemang, intryck och idéer. Det är på många sätt härligt att vara lärare.
En annan arena jag laddar för i höst är vårt försök med delvis nytt konferenssystem. Som vanligt är det konferensdagar tisdag och torsdag. Tisdag ägnas åt arbetslaget och personalinformation. Torsdag har tidigare skolledningen gjort ett mötesschema med ämneskonferenser, F-10, överlämningar mm mm, vilket givetvis aldrig riktigt gått ihop. Kommande höst ger man istället det ansvaret till oss professionella lärare. Vi har konferenstiden att förfoga över. Den ska användas till de möten, träffar och konferenser som vi lärare anser att vi, i vår strävan att understödja elevernas kunskapstillväxt och lärande, är i behov av. Jag tror det kommer att leda till en hel del initiala konflikter då vi lärare inte alltid är ense om vilka behov som finns, men jag tror att det i förlängningen kommer att leda till mycket gott: att få ta ansvar är en möjlighet att också göra det. Jag vill ta ansvar, men kräver då också mandatet och möjligheterna. Vi tänker också att detta vore oerhört intressant och relevant att forska kring och har hört av oss till flera universitet men ännu inte fått napp. Någon som söker ämne till en magister-, D-, eller doktorsuppsats månne?