Jag har haft turen att finnas i miljöer och tillsammans med människor som vågat tala till mig då jag befunnit mig på bitterhetens och självömkans otäcka gräns.
Dessa modiga medarbetare, chefer och elever är jag skyldig ett stort tack.
Från djupet av mitt hjärta: Tack för att ni under åren sagt det jag behövde höra istället för att leverera det jag ville höra. Ni har gett mig möjligheten att bli bättre på att vara....mig själv!
Jag vill med dessa rader provocera och entusiasmera skolans aktörer att våga göra skillnad.
Det som inte sägs som begränsar.
Den allmänna meningen verkar vara att det är förskräckligt att jobba i skolan.
Jag har ett kärleksfullt budskap till er som jobbar i skolan och som känner så:
Kliv av!
Det finns ingen plats för er i en framtida lärandeorganisation som bejakar entreprenöriell och innovativ process. Det finns ingen plats för er som inte förstått att kvaliteten på en skola mäts på en enda plats och i en enda situation: I det dagliga mötet mellan pedagog och elev. Ett möte som inte begränsas av ekonomiska förutsättningar då resan från offer till kreatör är gratis.
Skolans roll och målsättning verkar vara att agera tummelplats för politiskt quickfix och föräldragenerationens igenkännande.
En skolpolitik som idag dikteras av ett minoritetsparti.
En politik som finner lärandeförebilder i det feodala finska utbildningssystemet.
En politik som påstår sig ha ensamrätt gällande värnandet av ordning och reda!
Upp med handen alla ni som inte vill ha ordning och reda!
Ingen?
Upp med handen alla ni som tror att ordning och reda och lärarstatus kommer av lärarlicens, lärarlyft eller återinförandet av ett 100 år gammalt betygssystem?
Ingen?
Jag påstår förövrigt att om föräldrar känner igen sig i sina barns skola är vi med största sannolikhet helt fel ute!
Det som idag begränsar skolans utveckling är ledare som tycker en väldig massa men som allt för sällan gör!
Ledare som väntar på att någon eller något ska fixa….allt!
Ledare som betraktar och väntar på att det ska komma underifrån.
Vänta på kära skolledare, vänta på men sluta att skylla din egen skolas situation på de lokala facken, obstinata medarbetare och alltför passiva föräldrar.
Skolans förstoppning handlar således om ledare som inte förankrat och omsatt den egna pedagogiska visionen i en pedagogisk organisation som bygger på pedagogik istället för tragiskt faktoida och logistiska föreställningar som usk(smaka på ordet; undervisningsskyldighet, och ja, den lever fortfarande!) och timplan.
Rektors akademiska vantolkning av demokrati landar i en blaskig illusion om konsensus.
Vi säger amen och ja till allehanda förändringspropåer men går hem och gör som vi alltid gjort.
Vad hände förresten med det timplanelösa försöket?
Någon?
9 av 10 var lyriska.
Är det någon som tror att timplanen gagnar individens lärandeutveckling?
Ingen av er som läser detta kommer att svara ja, ändå styr timplanen din, dina kollegors och elevernas vardag.
Hur kommer det sig?
Erik Hamrén är förbundskapten för det svenska herrlandslaget i fotboll. För att lyckas på bästa sätt dvs. vinna matcherna, så bildar sig Erik en egen uppfattning om de individuella spelarnas styrkor och svagheter, deras viljor och farhågor, gällande deras egen roll i laget.
I slutändan har Erik beslutanderätt gällande spelsystem och taktik för det svenska herrlandslaget i fotboll. Känns det konstigt? Vad skulle hända om Erik beslutade sig för att låta spelarna rösta om spelsystem? Vad skulle hända om inget spelsystem beslutades om förrän alla var överens eller om alla fick spela som de ville och på vilken position de ville? Skulle Novaschem fungera för fotbollslandslaget?
Skolledarens uppdrag är att skapa en pedagogisk organisation som stärker individens såväl som det svenska samhällets konkurrenskraft genom entreprenöriell och innovativ förtrogenhet.
En organisation vars människosyn är långsiktig och human istället för kortsiktig och rovgirig.
Resan från offer till kreatör gör du alltid ensam, tillsammans med andra. Välkomna ombord!
Kommentarer
Kommenterat av: Anders
Den 30 september 2010
nyfiken och förväntansfull
Ser med förväntan fram emot att ta del av dina tankar, känslor och viljor. Hoppas du berättar när och var de går att finna!
Kommenterat av: Case
Den 23 september 2010
Justine
Jag inser att jag är en av "den överväldigande, dock pinsamt tysta, majoriteten av lärare och skolledare" som inte delar PJ Anders Linders uppfattning (citat från tidigare inlägg från dig)
Men jag låter mig gladeligen inspireras och kommer snart ta modet till mig att ta bladet från munnen, även i större sammanhang än att kommentera på en blogg för redan invigda.
” Vi säger amen och ja till allehanda förändringspropåer men går hem och gör som vi alltid gjort.”
Som man ropar får man svar.
Ropar ledaren ut förändringspropåer till sin organisation och sedan vare sig deltar i processen eller frågar efter hur det går eller ens resultat, är inte signalen nedåt i leden – att det är en viktig förändring. Då gör nog majoriteten som man alltid har gjort.
Största beviset för det, hos oss, har varit ickeinförandet av LPO94.
Väntar med nyfikenhet på nästa inlägg från dig och funderar vilket av kejsarens nya plagg som du då kommer att behandla.
Kommenterat av: Magnus Blixt
Den 24 augusti 2010
Timplanen - Trollhinder
Jag håller inte med om att den allmänna meningen är att det är förskräckligt att arbeta i skolan. Jag trivs och tycker det är fantastiskt. Sedan finns det förstås en hel del potential att det kan bli bättre - tur är väl det! "Det enda som skiljer himlen från helvetet är att den senare saknar förbättringspotential"...
Håller tyvärr med om att alltför många lärare ser sig som offer. Det är en mentalitet vi måste arbeta på att förändra.
Undrar dock om inte timplanen ofta ses och sägs vara ett större problem än den faktiskt är. Frågan är om det inte till stor del är ett trollhinder. Dvs det räcker att barnen tror att det finns troll för att inte våga gå ut i skogen, det behöver faktiskt inte finnas troll för att det ska fungera... Vi har en timplan. Jag förhåller mig oerhört löst och flexibelt till den. Det fungerar.
Kommenterat av: Leif
Den 20 augusti 2010
Lysande som vanligt! Vi måste hitta vägar för att skapa ledare som vågar utmana, som vågar kliva fram.
Gör vi inte det så kommer vi fortsätta att sitta fast.
Kommenterat av: Anders
Den 19 augusti 2010
Tack Claes! Jag hoppas innerligt att formuleringen är original i denna text. Kram från mig till dig.
Kommenterat av: Clas Rosvall
Den 17 augusti 2010
Pedagogik ska byggas utav glädje
Ord i rättan tid! Och med rättan tid menas ALLA tider och i alla sammanhang. "resan från offer till kreatör är gratis" är en lysande formulering (original i denna text?).
Skriv kommentar