Artikel i dagens Aftonbladet med anledning av SKLs expertteam som ska åka ut till skolor för att höja matematiknivån.

Läs artikeln!     

Maria Lindroth

Jag läste nyss ett debattinlägg på nätet i VLT skrivet av vår föreläsare och kursledare Anders Härdevik -  Timplanen är en styggelse.

Det är alltid lika intressant att ta del av Anders åsikter.

Ibland springer man på ord som är så vackra att andra måste få ta del. Här är ett kort litet citat från Tomas Tranströmer som är så väldigt fint, men som ändå kan rymma så många betydelser.

Det finns mitt i skogen en oväntad glänta
som bara kan hittas av den som gått vilse

När LPO94 kom med nya kursplaner var det en ordentlig förändring i svensk grundskola. Det relativa betygsystemet byttes mot ett målrelaterat. Det fanns mål att uppnå, mål att sträva mot, kriterier för VG och MVG (fast inte från början)... förvirringen var näst intill total. Tyvärr fanns det direktiv som sa att det inte fick ges ut kommentarmaterial vilket gjorde att vi lärare skulle försöka tolka innehållet, begreppen, formuleringarna efter bästa förmåga med infärgning från den situation vi befann oss i. Som ni vet så blev resultatet av det arbetet inte till 100% belåtenhet. En av anledningarna till revideringen av läroplan och kursplaner är just att de lokala tolkningarna gjort att den nationella likvärdigheten gällande innehåll, bedömning med mera inte är tillfredsställande.

Nu står vi inför nästa steg. En revidering av LPO94 och tillhörande kursplaner. Är vi mer redo för denna än för den som kom 1994? Det finns mycket som jag är tveksam inför.

Lgr11 som ny samlad läroplan med tillhörande kursplaner är det bra grepp. Det blir tydligare att läroplanen är det överordnade dokumentet jämfört med kursplanerna. I LPO94 tror jag att flertalet lärare hade betydligt större kunskap om kursplanerna än läroplanen, som egentligen är fundamentet för kursplanerna. Men hur kan det komma sig att ingen kursplan har ordet "mål" som rubrik någonstans när vi arbetar i en målstyrd skola?

Eleverna ska enligt de nya kursplanerna utveckla 3-6 olika förmågor beroende på ämne, vilka Skolverket med en dåres envishet kallar de långsiktiga målen. Ända till de allra sista utkasten stod det att undervisningen i ämnet xxx hade som mål att eleverna skulle... Tyvärr byttes detta ut mot formuleringen att:

"Genom undervisningen i ämnet xxxxx ska eleverna sammanfattningsvis ges förutsättningar att utveckla sin förmåga att" 

Så nu har vi en ny kursplan som bygger på ett målrelaterat betygsystem men som inte innehåller formuleringen/rubriken "mål". Hur ska vi hantera detta undrar vän av ordning? Finns det mål? Vilka är de i så fall? Och finns det utrymme för lokala tolkningar?

Trots allt informationsmaterial från Skolverket, och att jag var med i den inre referensgruppen för matematik, så har jag inga svar. Jag vet inte ens om det är så att alla förmågor (eller så kallade långsiktiga mål) ska ha samma värde vid bedömning. Om det inte skulle vara så letar jag med ljus och lykta efter information om vad som är mer värt och varför? I syftestexten beskrivs ett flertal förmågor fram, som dock inte är långsiktiga mål. Ska de också betraktas som någon form av mål? Om inte, finns det några andra mål än de av Skolverket kallade "långsikta mål", som ju egentligen heter förmågor? För mig är det här viktiga frågor för att få klarhet i hur jag ska förhålla mig till Lgr11. Är vi verkligen rustade för att med rak rygg kunna säga till våra elever och deras föräldrar att vi vet hur och varför vi inför Lgr11?

Tack för ordet!
Per Berggren

Med stort intresse följer jag programmet om klass 9A. Efter varje program är jag lika upprörd! Även om jag försöker intala mig att det är ett TV-program och att det kanske, hoppas jag, är tillrättalagt ibland, så är det förfärligt. Helt förfärligt. Lärarna som deltar är otroligt modiga som låter sig filmas och diskuteras i hela vårt land. Hoppas verkligen att de upplever att de bidrar till att lärarrollen lyfts fram och diskuteras. Måtte det också i förlängningen leda till att situationen i svenska skolor åtgärdas å det snaraste, där det behövs. Det krävs mer än att bara belysa lärarrollen för att nå de mål som finns för svensk skola. Skolorna behöver inte mer regler eller krav nu, utan vad som behövs är uppföljning så att redan befintliga styrdokument följs.

Det finns många olika nivåer som MÅSTE ta sitt ansvar.

En tung skugga, eller klubba, faller på lärarutbildningarna. Hur arbetar de för att de som gått igenom en utbildning inte ska hamna i situationer som beskrivs i ”klass 9 A”  Om inte utbildningen förbereder lärarna på HUR de ska arbeta,  så lurar man ju de som valt utbildningen. En LURAR-utbildning istället för LÄRAR-utbildning.

Och vad som är än värre, lärarutbildningen sviker de barn som går i skolan med skolplikt. De vuxna har ju valt att arbeta i skolan men barnen har inget val, de har en skyldighet att gå till skolan. Vissa föräldrar försöker, genom ett aktivt skolval, välja bort de skolor man inte tror på. Men ALLA skolor ska vara bra! Och för alla barn.

Det är skolledarens ansvar att se till att verksamheten fungerar som det är tänkt. När får vi ett TV-program som sätter ljuset på skolledarna? Om inte ledarskapet fungerar som stöd och uppföljning, hur kan man då tro att det ska vara en fungerande verksamhet??

Hur är det med kommunpolitikernas mantra om att medel går FÖRE mål? Inser inte de att det har konsekvenser för skolornas förutsättningar?

Lärarna är oerhört viktiga för kvalitén i skolan men ingen kedja är starkare än sin svagaste länk!

Hoppas att ”klass 9 A” kan bli en signal som väcker ansvariga på många plan, allt från politiker till medarbetare i skolorna, och inte minst lärarutbildningarna, så att situationen förbättras för barnen. Snabbt! 

Om detta är på riktigt, vilket vi får förutsätta att det är, så blir jag så upprörd och riktigt förbannad efter gårdagens avsnitt.

Vad alla märker men ingen vågar uttrycka är att lärarna i skolan efter genomgången utbildning inte har fått den kompetens man rimligen kan förvänta sig.

Slutsatsen är enkel, om än inte glasklar. Antingen är det stora brister i grundmaterialet, dvs de lärarstudenter som universitet och lärarhögskolor försökt utbilda är inte av tillräckligt gott virke, eller så är det läroinstitutionerna som misslyckats kapitalt.

Ser det ut så här i den svenska skolan? Vad tycker du? Vad ska vi göra för att lyfta detta? Hur länge till tycker allmänheten att det är ok att avsätta pengar till en verksamhet som inte verkar lyckas bättre med sitt uppdrag?

Lärare, upp till kamp för skolan! Tänk fritt, tänk stort om vilka åtgärder som behöver vidtagas och vad DU kan bidra med. Våga ifrågasätta dig själv och din egen roll precis som de modiga lärarna i programmet. Nu kör vi!