De svenska mjölkbönderna ska själva, utan veterinärinblandning, få besluta om de ska ge sina mjölkkor antibiotika. Redan idag får många mjölkkor mängder med antibiotika. Enligt uppgift får korna redan nu dels i förebyggande syfte för att inte dra på sig infektioner, men även för att kossorna är så hårt avlade för att ge maximalt med mjölk att många får juverinflammation. Dock krävs det idag veterinärs godkännande för att ge korna antibiotika.

Nu ska vi alltså släppa det helt fritt att, för kortsiktiga syften, pumpa i kossorna hur mycket antibiotika som helst. Nu är jag varken läkare eller veterinär men det säger sig själv att även mjölken innehåller och kommer att innehålla mängder med antibiotika. Fullständigt vansinnigt! Läs artikel i SvD

ANTIBIOTIKA TILL MÄNNISKOR
På människor går utvecklingen i rakt motsatt håll. Här försöker vi aktivt minska antibiotikaintaget. Enligt Svenska Dagbladet visar statistiken för 2010 på ett snitt om 390 recept per 1000 invånare. Det innebär att nästan varannan människa i Sverige tar antibiotika varje år. Hiskeliga siffror ändå tycker jag då vi hela tiden bäddar för resistenta bakterier. Många varnar ju för att antibiotikan snart kommer vara mer eller mindre verkningslös.

Regeringens uppsatta nationella mål är att det 2014 ska skrivas ut högst 250 recept med antibiotika per 1000 invånare och år i den svenska öppenvården.

Samtidigt ger alltså jordbruksminister Eskil Erlandsson i uppdrag till Jordbruksverket att inleda ett pilotprojekt på 50 gårdar där bonden själv, utan veterinärinblandning, ska kunna ge korna antibiotika. Det ligger nära tillhands att bonden, som är beroende av att ha en produktiv besättning, kan tumma på reglerna i en riktning som inte gynnar konsumenterna i första hand.

KRAV?
Jag kan inte exakt skillnaden mellan vanlig mjölk och ekologisk/KRAV-märkt. Någon? Men om jag förstått det hela rätt ges åtminstone ingen antibiotika i förebyggande syfte till kor som lämnar KRAV-märkt mjölk. Även ekologiska kossor lär vid sjukdom få antibiotika men har mig veterligen längre karenstid innan mjölken får säljas än vad Livsmedelsverket stipulerar.

Min egen slutsats blir i alla fall att om jag ska köpa mjölk ska den åtminstone vara KRAV-märkt.

Nästa vecka börjar en ny omgång av klass 9A. Jag tänker följa serien med förväntan. Idag puffas programmet av Aftonbladet.

Rubriken är "Svenska lärare räcker inte till". Självfallet vill man skapa uppmärksamhet och intresse för programmet och slå an tonen med en sådan rubrik. Lite lättköpt kan jag tycka. Ungefär som om allt vore lärarnas fel. Handlar det i grunden inte om något större än så? T ex på hur samhället ser på och värderar skolan. Eller hur lärarutbildningen ser ut och har sett ut. Hur skolpolitiken ser ut och har sett ut. Eller vad vi i samhället i stort prioriterar och värdesätter.

I slutänden är det dock vad som verkligen händer i klassrummet som är det viktiga, men ligger inte felet någon annanstans? Det blir lite symptomreaktion tycker jag. Vi reagerar på det som kommer ut, men vi går inte till botten med orsakerna.

Visst är det bra att vi pekar på hur betydelsfull lärarens roll är. Frågan är vad vi gör åt det. Men för vem är det viktigt att lärarna ensamma görs till syndabockar? Nåja, nu har ju programmen inte sänts ännu...

Jag funderade i förra gången över vilka lärare som hängde ut sig själva och tillät sig pulvriseras som pedagoger. Kanske förtjänade de det? Nu inför andra omgången är det verkligen relevant att ställa samma fråga. Kan ni tänka er hur det gick till... "Hej här kommer vi och ska göra en ny serie om Klass 9A, kan vi få filma i ditt klassrum?" Vem ställer upp på det? Visst luktar det ändå lite fejk?

Programserien börjar på SVT måndag 31/1. Se där, nu fick de även mig att skriva det.

"Barn är födda till kommunikation. Vi har bara så svårt att läsa av dem", säger Suzanne Osten i en DN-intervju publicerad den 14 januari i år.

Det får mig att fundera kring både begreppet kommunikation och barns kommunikation med oss vuxna. För det första är ju kommunikation så mycket mer än orden som sägs. Vi har ett spektrum som omfattar, orden, rösten och kroppsspråket. Därigenom filtreras känslor och tankar, värderingar, behov och föreställningar.

När barn kommunicerar med oss har de precis som vi ofta outtalde behov bakom orden, skriken, gråten, skratten och tjuten. Hur kan vi bli bättre på att läsa av dessa behov? Och vilken skillnad skulle det innebära för barn i vår närhet? Vad säger barnen egentligen till oss när de sätter sig på tvären?

Följ gärna länken och ta del av Suzanne Ostens tankar!

http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/prata-intelligent-med-barnen

Idag är jag glad! Hittade en insändare i Avesta Tidning. En lärare som argumenterar utifrån egen kunskap och erfarenhet. Härligt!

http://avestatidning.com/asikter/dialog/1.1047594-set-starker-det-positiva

Vill se mer av kunniga pedagoger som ger sig in i debatten i våra medier, eftersom det onekligen är via medier som folk i allmänhet får sin uppfattning om hur skolan fungerar. Om vi inte ger vår bild, vem står då upp för all den kunskap och erfarenhet som vi besitter?

Vi kan inte klaga över mediernas alltför negativa rapportering av skolan ifall vi inte själva tar ansvar och ger in i debatten.

Så alla pedagoger! Vässa pennan, eller ska vi säga tangenterna, och börja skriv!