Vad är egentligen en känsla?
den 29 mars 2010
När jag ställer frågan under mina föreläsningar brukar det bli alldeles tyst i salongen. Alla tänker. Ytterst få räcker upp handen och vågar sig på förslag till vad en känsla egentligen är.
Visst är det lite lustigt att det är så svårt att definiera vad en känsla är? Särskilt med tanke på att vi hela livet, dygnet runt, har en förstahandsupplevelse av vad känslor är. Kan det vara så att vi har glömt bort känslorna i det moderna livet?
Jag tror att det är känslor är en guldgruva som stavas självkännedom och att det enda vi behöver göra är att ge oss in i gruvan och börja vaska. Känslor är information till mig själv, från mig själv, om mig själv. Känslor är vägledning om hur vi har det i våra liv!
När vi utvecklar förmågan att identifiera, sätta ord på, förstå och kommunicera om våra känslor har vi allt att vinna. Allt vi gör och allt vi inte gör påverkas av våra känslor. Hur kan vi använda detta i förskola och skola?
Maria-Pia Gottberg, föreläsare
Kommentarer (1)
En kedja är inte starkare än sin svagaste länk
den 18 mars 2010
Jag funderar ofta över saker och tings tillstånd. Vi säger ofta att läraryrket har för låg status i samhället och att det måste upprioriteras, bl a med högre lön.
INSTÄMMER FULLSTÄNDIGT I DETTA. Vi har ett otroligt viktigt arbete! Men om vi ska få respekt så kan vi inte tillåta situationer som dessa två som jag ställts inför den senaste veckan.
Den första situationen är en matematiklärare på gymnasiet som efter ett prov visar en matris, inför hela klassen, som visar hur många elever som har olika antal rätt. Inte ens på den tiden då vi hade relativa betyg så fanns det fog för detta! I över 15 år har vi haft målrelaterade betyg. Hur kan detta förekomma? Hur kan det finnas utrymme för tokigheter såsom denna?
Situation nr två sker på en annan gymnasieskola ett par dagar innan.
Klassen har fått en ny lärare. Vid det obligatoriska först uppropet så visar det sig att Pia (påhittat namn) inte är närvarande. Den nya kvinnliga läraren som har ca 30 yrkesår bakom sig, konstaterar inför hela 
klassen; -Jag ser att Pia tydligen inte tar så allvarligt på matematiken, eftersom hon har en IG-varning.
Ett sådant övergrepp orkar jag inte ens kommentera. Det får stå för sig själv i sin totala enfald.
Men hur kan dessa övertramp ske? Innan vi kommer ökat status för vårt yrke, så måste dessa yttringar bort.
Mitt enkla svar är att ensamläreriet måste bort. Vi måste få in arbetsätt av typen, kollegial handledning, observatörsprojekt, tvålärarsystem el dyl. Vi måste ha skolledare som VET vad som sker i klassrummen och som vågar utmana pedagogernas förhållningssätt.
Vi måste komma dit så att vi i samhällets ögon blir bedömda utifrån alla dessa suveräna pedagoger som dagligen gör ett fantasktiskt jobb på våra skolor. Men som jag skrev i rubriken, ingen kedja är starkare än sin svagaste länk.
Möjligheterna skrämmer mer än hindren!
den 1 mars 2010
Jag vet att det är möjligheterna som skrämmer!
Jag påstår till och med att vi ibland skapar hinder för att slippa ta ett första steg mot det nya. Om påstådda hinder delas av fler slipper vi göra något. Det är ok att förbli.
I dagarna har jag arbetat fram en fyradagars rektorsfortbildning tillsammans med JL Utbildning. Ett oerhört stimulerande arbete som omfattar referenssamtal, kritiska vänner och mången kopp kaffe under såväl tidig morgon som sen kväll.
Jag har utgått ifrån mig själv!
Jag var själv grundligt trött på att finnas med i miljöer där samtal om den bästa av skolor stannade vid just tankar. Jag hade länge ställt mig frågor om hur det skulle göras i praktiken, när det skulle göras och av vem!
Utbildningen är tänkt att agera som en GPS för utvecklandet av skolans organisation.
Skolledning styr tillsammans med kunniga medarbetare men fortbildningen erbjuder intressanta vägval, platser och alternativ till den fastslagna slutdestinationen.
Fortbildningen är tänkt att säkra att de teoretiska resonemangen resulterar i en framtida slagkraftig och lyckad skolorganisation.
Utgångspunkten blir du som skolledare. Ditt möte med din egen vilja.
Du vet vad du tycker men vad vill du?
När du vet vad du vill: Hur tänker du gå ifrån vilja till handling?
Med den egna viljan skapas insynsuppmuntrande incitament*.
Dessa incitament utgör garanti, säkerhetsbälte och livboj för att den framtida skolorganisationen blir av.
Med förhoppning om framtida samarbete!
* Läs mer om denna rektorsinnovation på hemsidan under fliken skolledarkurser och hör sedan av dig så ska jag förklara vad jag menar med insynsuppmuntrande incitament!