Blir lite konfunderad efter att ha läst artikeln i DN om att skolan kan lära sig av dataspelen. http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/professorn-lar-av-datorspelen.

”Studien visar att datorspelen är uppbyggda efter en tydlig berättelse där spelaren enkelt förstår vad spelet går ut på.”
Då undrar vän av ordning, om nedanstående citat från våra styrdokument inte är samma sak.
"En viktig uppgift för skolan är att ge överblick och sammanhang" (Lgr 11 sid 9)
Vidare så kan man läsa i tidningen;
– Om man kunde instruera eleverna på ett sådant sätt att de minst två gånger per dag känner sig smarta i skolan. Då tror jag vi skulle kunna skapa helt nya förutsättningar för skolarbetet, säger professorn till P4 Jönköping.
Jag citerar Lgr 11 en gång till;
"Varje elev har rätt att i skolan få utvecklas, känna växandets glädje och få erfara den tillfredsställelse som det ger att göra framsteg och övervinna svårigheter." (Lgr 11 sid 10)

Professorn är Tomas Kroksmark som jag läst mycket intressant av, men jag undrar lite över hur felciterad han har blivit, eller är det så att även professorerna behöver ta till enkla knep för att få uppmärksamhet. Visst är dataspelen smart uppbyggda, men inte behöver vi ta omvägen via dessa för att hitta till formuleringarna i våra styrdokument.

Denna studie visar på sanningar som våra styrdokument har innehållit i många år, men visst är det fundersamt varför vi inte lyckas i högre utsträckning.

Vän ”av de vackra orden” i våra styrdokument suckar högt, och återgår till att mejla till intressanta kollegor och kunder.

Pratade nyss med en rektor i av de större städerna i Sverige. De hade fått köpstopp!

Jag blir så trött på alla mentala tillkortakommanden inom våra offentliga verksamheter. Jag trodde att köpstopps-taktiken var förpassad till fornhistoriskt tidevarv.

En rektor som har som ansvarsområde att sköta en verksamhet och budgeten för den, blir helt plötsligt omyndigförklarad och budgeten "beslagtas". Jag förstår och accepterar om detta görs med rektorer som inte klarar av att hålla sin budget. Men att göra det med skolor som håller budgeten, blir kontraproduktivt.

För hur kommer den skötsamma rektorn (förhoppningsvis) göra nästa år?

Svaret blir givetvis, att sätta sprätt på pengarna illa kvickt innan nästa köpstopp kommer.

Den som beslutade om köpstoppet måtte inte ha tänkt igenom sitt beslut ordentligt, eller så hade de bara otur när de tänkte!

Jaha.

Är detta en nyhet?

Vilka skolor får "ta smällen" och plötsligt ändra hela sin organisation för att täcka upp när friskolor faller?

Jag tycker att sund konkurrens är suverän, och uppskattar mycket den utmaningen som många kommunla skolor har fått när friskolor etablerar sig i närheten.

Men att vissa "bara" kan lägga ner verksamheten, och lämna eleverna i sticket och låta kommunen städa upp det hela, är INTE rättvis konkurrens.

Vi kanske borde införa en garantifond som friskolor betalar in till, på liknande sätt som resebolagen betalar in till en resegarantifond. Då skulle det vara en mer rättvis konkurrens och medel finns tillgängliga för kommunens skolor att ändra i sin egen organisation för att göra situationen bra för eleverna.

Men att detta är en nyhet, ställer jag inte upp på. Det är snarare information som borde ha tagits fram i ljuset mycket tidigare.

Någon har sagt att jag har svårt för alfahannar. Stämmer nog, och det har jag inge problem med.

Jag tycker att starka individer är fascinerande, de driver utvecklingen framåt och berikar samhället. Men när ödmjukheten över den egna personligheten är totalt frånvarande så är det stötande för mig.

Sitter framför TVn och ser Björn Ranelid tillsammans med Sara Li gå till final i Melodifestivalen. Jag skriver att de gick vidare TILLSAMMANS.

Randelids beteende när han får veta att de har gått vidare till final är att enbart ett egocentriskt och helt inåtvänt jubel utan att det minsta vända sig till till sin kollega, Sara Li.

Varför ger vi dessa egocentriska typer så mycket uppmärksamhet i media? Varför fascineras vi av dem?

Kan vi inte bygga ett samhälle som bygger på det goda och på det positiva? Ja, jag vet att jag är godtrogen. Men jag är nog en fan av Don Quijote.

Får jag presentera:

En lysande idé från vårt östra grannland som vår ärade utbildningsminister har tagit upp. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/lararstudenter-kan-fa-ovningsskolor_6810351.svd 

Jag har i ett antal år rest runt i Sverige och har fått höra många förskräckliga berättelser om hur lärarstuderande tas emot ute på sina VFU-perioder. Ibland har det varit handledare vars lust för läraryrket slocknat för många år sedan. Ibland har praktiken varit helt befriad från didaktiska diskussioner från både handledare och högskola.

Detta förslag som kommer från Finland innebär att det inrättas skolor där speciellt utvalda handledare jobbar och närheten mellan studier och verkligheten (övningsskolan) är mycket stor. Jag är övertygad om att kvalitén ökar när närheten mellan utbildning och elev är större och dessutom leds av speciellt utvalda personer som dessutom finns nära eller till och med i, utbildningen av de nya lärarna.Därmed tror jag att risken för att rent olämpliga personer går igenom utbildningen minskar.

Dock skulle det innebära en risk att vi öppnar upp för att staten startar dessa skolor i egen regi. Är det Björklunds idé att smygvägen förstatliga skolan?

I övrigt så tycker jag att det är en lysande idé. Kan dock inte låta bli att tycka lite synd om utbildningsministern. När han nu kommer med en riktigt bra idé så borde det skapas större rubriker. Denna nyhet har i alla fall hittills inte fått så stor uppmärksamhet. 

Alla ni som vill höra mer om det spännande mötet mellan det svenska och det finska ska boka in våra april-föreläsningar med Åsa Sourander. "Finska skolstrukturer och svensk kreativitet" I denna föreläsning så värderas för- och nackdelar i dessa båda kulturer.

Kom och lyssna på Åsa som jobbat som lärare och lärarutbildare i Finland och under de senaste fyra åren, som lärare i Sverige.

Fann detta lilla erbjudande på hemkommunens hemsida.

Jag sitter och funderar på om man kan beställa hallon-grottor. Hur ska de i så fall levereras. Via mejlen? Blir det inte lite väl smuligt då?

Jag har ju dock mina nyårslöften att tänka på. Så jag beslutade mig till slut för att avstå, trots att jag vanligtvis har samma dragning till dessa bakverk som min gamle kompis på bilden nedan.

Idag är jag glad! Hittade en insändare i Avesta Tidning. En lärare som argumenterar utifrån egen kunskap och erfarenhet. Härligt!

http://avestatidning.com/asikter/dialog/1.1047594-set-starker-det-positiva

Vill se mer av kunniga pedagoger som ger sig in i debatten i våra medier, eftersom det onekligen är via medier som folk i allmänhet får sin uppfattning om hur skolan fungerar. Om vi inte ger vår bild, vem står då upp för all den kunskap och erfarenhet som vi besitter?

Vi kan inte klaga över mediernas alltför negativa rapportering av skolan ifall vi inte själva tar ansvar och ger in i debatten.

Så alla pedagoger! Vässa pennan, eller ska vi säga tangenterna, och börja skriv!

"Matematik - skolans akilleshäl, står det att läsa i rubrikerna idag.

Som utbildningsarrangör så blir jag alldeles knottrig, ivrig, arg, ledsen och framförallt frusterad när jag läser ovanstående reportage.

Kom till oss med era problem när det gäller matematik så löser vi det hela
tillsammans med våra kollegor:
Per Berggren
Maria Lindroth
Bodil Jönsson
Britt-Louise Theglander
Ulla Öberg
Patrik Bergman
Marie Einarsson

Vi har ju lösningarna! Ni skulle till exempel se ansiktena på de som deltar i Per och Marias kurser, när de inser att matematik kan göras både otroligt fantasifullt, enkelt men samtidigt med en otrolig möjlighet till kunskapsinlärning.

Nu är våra kollegor visserligen mycket uppbokade, men nog kan vi klämma in något uppdrag till.:-)

Jag förstår dock kritiken som finns i artikeln. Jag har (alldeles för) många gånger fått i uppdrag att sammanställa matematikprojekt utifrån en önskan från den centralt placerade matematikutvecklaren för att få kollegorna att inse att matematikboken inte är kursplanen!!

Skolverkets kritik är välkommet! Vi får tillsammans med Skolverket och alla andra goda krafter arbeta vidare på att stödja en bra matematikutveckling.

Hör av er!

Vi står på tröskeln av införandet av en ny läroplan för grundskolan och förskolan har en förtydligad läroplan att tampas med.

Spännande, eller hur!

Hur ska vi då göra för att genomföra dessa förändringar?

Jag blir mer och mer klar över att vi inte, (som vid förra läroplanen) tro på enkla lösningar genom att skicka all personal på fortbildning och sedan som ledare förvänta oss att "de" ska genomföra förändringarna själva och på egen hand. Denna gång måste vi ge processtid till både pedagoger och ledare.  Javisst, jag var medskyldig som skolledare på den tiden då det begav sig under 90-talet. Men denna gång måste processen ske på samtliga plan på våra förskolor och skolor.

Det är av största vikt att vi har ledare som själva har trängt in i läroplanerna och som kan, vill och törs stå upp för sin tolkning av uppdraget. Vi måste ha ledare som törs utmana, som törs ställa frågor som berör (och kanske till och med upprör!)

Vi kan inte bara lyssna på andra, hur de har gjort för att sedan gå hem och göra som vi alltid hargjort! Det är, nästan, alltid jobbigt att förändra. Det är enklare att förbli.

Samma fundering om ett utmanande förhållningssätt gäller GIVETVIS relationen förvaltningschef och förskole- och skolledare. ÄR det ett utmanande klimat som råder, eller är det ett konsenus-tänk där minsta gemensamma nämnare blir sanningen? Där olikheter, bakslag  och vissa enheters framgångar talas tyst om och diskussionerna landar i ekonomi och logistik istället för att beröra det som vi alla är satta på att utföra.

ATT SKAPA BÄSTA MÖJLIGA MILJÖ FÖR DE BARN OCH UNGDOMAR SOM GÅR VARJE DAG I VÅRA VERKSAMHETER!

Jag funderar ofta över saker och tings tillstånd. Vi säger ofta att läraryrket har för låg status i samhället och att det måste upprioriteras, bl a med högre lön.

INSTÄMMER FULLSTÄNDIGT I DETTA. Vi har ett otroligt viktigt arbete! Men om vi ska få respekt så kan vi inte tillåta situationer som dessa två som jag ställts inför den senaste veckan.

Den första situationen är en matematiklärare på gymnasiet som efter ett prov visar en matris, inför hela klassen, som visar hur många elever som har olika antal rätt. Inte ens på den tiden då vi hade relativa betyg så fanns det fog för detta! I över 15 år har vi haft målrelaterade betyg. Hur kan detta förekomma? Hur kan det finnas utrymme för tokigheter såsom denna?

Situation nr två sker på en annan gymnasieskola ett par dagar innan.
Klassen har fått en ny lärare. Vid det obligatoriska först uppropet så visar det sig att Pia (påhittat namn) inte är närvarande. Den nya kvinnliga läraren som har ca 30 yrkesår bakom sig, konstaterar inför hela klassen; -Jag ser att Pia tydligen inte tar så allvarligt på matematiken, eftersom hon har en IG-varning.

Ett sådant övergrepp orkar jag inte ens kommentera. Det får stå för sig själv i sin totala enfald.

Men hur kan dessa övertramp ske? Innan vi kommer ökat status för vårt yrke, så måste dessa yttringar bort.

Mitt enkla svar är att ensamläreriet måste bort. Vi måste få in arbetsätt av typen, kollegial handledning, observatörsprojekt, tvålärarsystem el dyl. Vi måste ha skolledare som VET vad som sker i klassrummen och som vågar utmana pedagogernas förhållningssätt.

Vi måste komma dit så att vi i samhällets ögon blir bedömda utifrån alla dessa suveräna pedagoger som dagligen gör ett fantasktiskt jobb på våra skolor. Men som jag skrev i rubriken, ingen kedja är starkare än sin svagaste länk.

Till alla er som besökte vår monter på matematikbiennalen vill vi rikta ett stort tack för alla intressanta samtal och kreativa diskussioner.

Du som inte hade möjlighet att närvara är alltid välkomna att höra av dig till oss för att få information om matematikverkstäder och att diskutera fortbildning.

Om det ska busas så ska det busas med finess.

Ljusterö skola utsattes för detta litterära bus. Jag kan inte låta bli att se framför mig vad ett bilbiotek skulle kunna vara.

Bio för bilar?

En av våra föreläsare ska föreläsa för föräldrar om mobbning och hur man kan arbeta förebyggande i klasser och på skolor.

I inbjudan som skolan har gjort utan vår medverkan, står det att föräldrarna ska samlas i klassrummen med mentorer kl 18.00. I nästa stycke står det att "kl 19.00 föreläser Björn Lindell, föreläsare och författare".

Under dessa färgsprakande, fantasieggande och illustrerande ord av föreläsaren samt innehållet i den viktiga föreläsningen, så finns visserligen en bild med två cirkar som på något sätt ska belysa vikten av att skola och föräldrar samarbetar kring elevens bästa.

Varför beskriver man inte syftet mycket bättre och tydligare varför skolan vill genomföra föreläsningen?

Varför skriver man inte att detta är en viktig föreläsning i skolans antimobbningsarbete?

Varför skriver man inte att det är viktigt att föräldrarna kommer?

Eftersom skolorna lägger pengar på en sådan här föreläsning, varför inte se till att fler får del av innehållet?

Detta skulle jag kunna skriva många funderingar kring! I detta blogginlägg får jag nöja mig med att skolor alltför ofta inte är kunniga i att bjuda in föräldrar till reella möten. Reeella möten som berör, engagerar och får fler föräldrar att vilja komma till nästa möte.

Beror det på ovilja eller okunskap?

Lyssnade med stigande häpnad på P1:s program Studio Ett igår kväll.

Under våren så var det en nyhet att Täby kommun skulle och sedemera genomförde försäljningen av Tibble gymnasium. Kritiken gick ut på att skolan såldes till ett vrakpris. Priset var drygt 9 miljoner. Andra uppskattningar har prissatt skolan till 20 - 40 miljoner.

Beslutet överklagades till kammarrätten. Kammarrätten meddelar att skolan såldes till underpris och att beslutet om försäljning skulle upphävas, vilket kommunen inte gjorde.

Jag uppfattar att demokrati är, att det finns lagar och förordningar som vi som enskilda individer, skolor eller företag måste följa, då dessa lagar är till för allas bästa. Om detta inte är en del av demokrati, så vet jag inte vad demokrati är.

Politikernans nonchalans är anmärkningvärd, men förvåningen blir ännu större då Tibble gymnasiums rektor Maj Dellström säger angående hotet att få betala mer för skolan.

”Tänk om hela världen var sån att man ändrar förutsättningar i efterhand när man gjort en affär. Det skulle bli väldigt otydligt och konstigt samhälle att leva i. Man måste lita på att vissa förutsättningar gäller"   

Vi tar hennes resonemang till en annan situation.

Om jag gör en skattedeklaration, ska jag då ifrågasätta skatteverkets rätt att ändra mina avdrag i efterhand.

Om en elev har fuskat på ett prov, och vi får vetskap om det först en vecka efteråt. Har vi då försuttit chansen till sanktioner mot eleven?

Om en skolföreträdare säger att ett samhälle "skulle bli väldigt otydligt och konstigt", när en domstol träder in och korrigerar en myndighet. Bör det då uppstå ett undantag i möjligheten att rätta till felaktigheter? Och i så fall, ska detta undantag uppstå bara för att det är en myndighet som agerat ogenomtänkt? Självfallet inte!

Jag anser, (såsom kammarrätten), att det är en stöld av kommunala skattepengar att sälja skolan till den penningsumman.

Hört på en föreläsning I Stockholm.

Grava dyslektiker ska göra nationellt prov. De ska då givetvis kunna ha hjälp av datorer. I Skolverkets direktiv så står det att de elever som ska använda datorer på provet ska få göra detta men de ska inte ha möjlighet att koppla upp sig mot Internet.

Eftersom alla datorer på skolan är uppkopplade mot internet så blir då frågan. Ska de söka på Tradera för att köpa en gammal dator utan trådlös uppkoppling, eller ska de bygga om en ny dator?

Eller är det möjligen så att vi måste ge eleverna möjlighet att använda de hjälpmedel som finns i ett nutida samhälle.

Givetvis inser jag också problemen med att det är nationella prov på nationell nivå, men frågan som blir kvar är för vilket samhälle vi utbildar eleverna.

Gårdagens?

Dagens?

Morgondagens?

Ett tänkvärt citat av Nalle Puh:
"När en björn med en mycket liten hjärna och sitter och tänker ut saker, upptäcker man ibland att en idé som verkade riktigt idéaktig inne i hjärnan, är helt annorlunda när den kommer ut i det fria och andra människor ser på den."

Diskutera mer med dina kollegor. Vad vet jag, du kanske kan få tankar och idéer som  kan hjälpa dig. Ensam är sällan stark!

Hört från verkligheten.

En pedagog som ber sin chef om ett anslag för sin verksamhet om en summma som uppgår till mindre än 5 000 kr.

Chefen väljer att svara att "det finns inga pengar".

Kort därefter meddelar chefen lärarkollegiet om en storsatsning på studiematerial som han initierat som kostar minst en halv miljon.

Jag ser inte problemet med att en lärare får nej. Men jag ser ett stort bekymmer i att en rektor inte gör det hela klart att han väljer att satsa på annat än det som läraren vill. Han väljer att "skylla" på utomliggande faktorer som att det inte finns pengar.

Jag vill se mer av rakryggade chefer som gör att debatten blir rakare och tydligare på våra skolor och förskolor.

Just nu tycks de kommunala gymnasieskolornas budget vara avhängig hur många pengapåsar man lyckas fånga i spelet ”snärj en gymnasist”. Betet som används av såväl kommunala skolor som friskolor är allt ifrån ”du får en egen dator”, ”vi gör studieresor till Indien” eller ”vi låter dig äta på restaurang varje dag”.

Var hittar vi resonemanget om kvaliteten i utbildningen? Vad är det som är viktigast egentligen?