Till Astana - huvudstaden i det från Sovjet fria Kazakstan - kom jag den 17 oktober tillsammans med IF Metalls unge internationelle sekreterare och IMF:s (inte International Monetary Fund utan International Metal Federation) Moskvarepresentant, en duktig ryss som kände till landet väl. Vi skulle besöka fackföreningar i landet för att knyta kontakter för framtida samarbete. Vår ryske kollega visste berätta att Astana blivit huvudstad därför att den gamla republikhuvudstaden Alma Ata, nu Almaty, låg långt i sydost på gränsen till Kirgizstan och alltså ca 250 sv mil från landets västra gräns (i närheten av Astrakhan i Ryssland, vid Volgas utlopp i Kaspiska havet).

Kazakstan är världens nionde största land till ytan, ca sex gånger så stort som Sverige. Man (= president Nazarbajev) ville ha huvudstaden mitt i landet och där hittade man en byhåla, gav den namnet Astana ... 

  Läs mer

Vår stora snälla vovve, Moa – en flatcoated retriever - har oändlig energi. När vi är ute och går på fälten utanför Uppsala rusar hon iväg en kilometer i ett väderstreck, för att plötsligt upptäcka att det var intressantare åt motsatt håll och springer två kilometer däråt i stället, bara för att nästan framme finna att det egentligen var det tredje väderstrecket... eller var det det fjärde som var bäst? Så det bär av däråt ett tag... fast kanske det första i alla fall? Det är nog alla. På en gång. Hur gör man för att springa åt alla håll på en gång, det är hennes stora livsgåta.

Förra veckan åkte husse och matte till Sardinien och hyrde bil. En fantastisk ö med underbar natur och massor av vackra byar och städer.  Hur de större städerna ser ut i centrum vet vi dock inte så noga för vi kom aldrig dit. Italienska vägskyltar är nämligen lite speciella; man ser en skylt som klart och tydligt pekar ut riktningen och åker däråt. Vägen svänger och kränger, delar sig i två lika breda (smala) vägar, man kommer till rondeller utan skyltar. Ibland, om man släpper på uppmärksamheten på vägen framåt och tittar åt sidan, kan man upptäcka en skylt en bit in på en avtagsväg som säger att man ska svänga in där, ibland kommer man in i en återvändsgränd efter en förvirrad körning och möts av en skylt som visar att man ska åka tillbaka dit man kom ifrån.

Det hela är väldigt förvirrande, men också mycket intressant och givande; man kommer sällan dit man tänkt sig, men i stället till andra, underbart vackra platser! Människorna är vänliga och man känner sig välkommen, trots att de bara talar italienska och fyra års latin inte är tillräckligt för att man ska kunna förstå högljutt och snabbt framförda detaljerade färdbeskrivningar.
     Då och då tröttnar italienarna själva på sitt virrvarr av olika skyltar och sätter helt sonika upp en skylt med instruktionen: 

TUTTE LE DIREZIONE                 ALLA RIKTNINGAR – däråt! 

Så gör man alltså! Det ska jag tala om för Moa!

Man känner sig välkommen på Sardinien,
men blir lite utanför när man inte kan italienska

Ett annat problem som vi måste aktualisera inom EU är hur vi ska tolka de gemensamma trafikskyltar som finns. Jag tänker då speciellt på STOP-tecknet: Svenskar blir ofta påkörda bakifrån vid stoppskyltar i Italien eftersom italienaren bakom inte kan drömma om att man är så idiotisk att man stannar när det är fri sikt och inga bilar kommer. Många svenskar tycker nog att ”de får väl lära sig respektera lagarna!” men så enkelt är det inte! Italienarna undrar nog om vi fullständigt saknar sunt förnuft i Sverige. Varför stanna när det inte kommer några bilar och det är fri sikt? I Italien tolkas STOP-tecknet på samma sak som lämna företrädsskylten i Sverige. Jag såg poliser i korsningar med STOP-tecken som inte var ett dugg intresserade av att bilarna körde ut utan att stanna och bilisterna brydde sig inte heller om att det fanns poliser som såg dem.

När (om) vi lyckas uppnå en gemensam tolkning i EU så kan vi nog utgå ifrån att varken den svenska eller den italienska uppfattningen kommer att gå helt segrande ur den diskussionen. Kanske något för det svenska ordförandeskapet att ta tag i. Här kommer ett förslag:

Svenskt förhandlingsbud: Vi accepterar att sunt förnuft får råda i större utsträckning och tar bort 75 % av alla STOP-tecken i Europa och ersätter med lämnaföreträdesskyltar. I gengäld ska den svenska tolkningen gälla för dem som blir kvar.

Undrar hur italienarnas motbud skulle se ut?  Kommer de att acceptera att det blir dryga böter om hjulen inte stått helt stilla i tre sekunder? Det blir nog några förhandlingsrundor till. Eller också säger de OK och skiter i att tillämpa EU:s fåniga regler. Där kanske vi har lite att lära. Och medan vi förhandlar så fortsätter svenskarna att bli påkörda bakifrån vid STOP-skyltar i Italien. CAPITE?   

”Men hur man parkerar får vi väl ändå ta och lära dom!”

Världens språk
Uppgifter om hur många språk det finns i världen varierar mellan 3 000 och 8 000, beroende på hur man räknar och hur man definierar ett språk. Var går gränsen mellan dialekt och språk? Svenska – skånska – älvdalsmål – norska (nynorsk – bokmål)? Tidigare hade vi serbokroatiska som ett språk, nu är de uppdelade i serbiska, kroatiska, bosniska. Begreppet ’dialect’ på engelska kan också förvirra. I kolonierna talade man om infödingarnas ’local dialects’ och avsåg då ibland språk som kunde tillhöra olika språkfamiljer, men benämningen lever kvar än idag.

Många språk dör ut varje år, samtidigt som man fortfarande också hittar nya. Enligt en amerikansk organisation som har som mål att översätta bibeln till alla jordens existerande språk finns det – enligt deras definition på språk - 6 912 språk år 2007. Bara på Nya Guinea finns ca 700 språk! Afrika är den kontinent med flest språk (ca 2 000). Nio språk har minst 100 miljoner modersmålstalare; mandarinkinesiska, hindi (Norra Indien), engelska, spanska, bengali (Bangla Desh), portugisiska, ryska, japanska och tyska. Drygt hälften av språken talas av färre än 10 000 människor. Svenskan ligger på ca 90:e plats med sina 9 miljoner modersmålstalare (i Sverige och Finland). En majoritet av jordens barn växer upp och lär sig naturligt mer än ett språk.

Är svenska ett lätt eller ett svårt språk att lära sig?
Finns det något objektivt svar på denna i och för sig mycket intressanta fråga?

>> Läs mer