Miljöpartiet föreslår på DN Debatt idag att kraven skärps på friskolor för att förhindra oskäliga vinstuttag och missbruk av skatteregler. Man vill bland annat att aktiebolag som driver skolor ska klargöra i bolagsordningen att de inte har ett vinstsyfte.

Äntligen någon på högsta beslutande nivå som vågar tycka till om detta slöseri med skattepengar. Jag vill poängtera att jag tycker precis som Mp att friskolor är bra och har tillfört mycket nytänkande till skolan men det är synd och skam att det så lättvindigt går att tömma skolan på medel som egentligen var avsedda för undervisning. 

Många friskolor gör ett absolut ett kanonjobb. Problemet finns hos ett fåtal giriga ägare som inte bryr sig ett dugg om uppnåendemål annat än i det ekonomiska bokslutet. En mening som jag tycker sammanfattar debattinlägget riktigt bra är: "Aktörer som inte har som främsta syfte att bedriva en bra skola ska hindras."

Vad säger nu övriga partier?

Får jag presentera:

En lysande idé från vårt östra grannland som vår ärade utbildningsminister har tagit upp. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/lararstudenter-kan-fa-ovningsskolor_6810351.svd 

Jag har i ett antal år rest runt i Sverige och har fått höra många förskräckliga berättelser om hur lärarstuderande tas emot ute på sina VFU-perioder. Ibland har det varit handledare vars lust för läraryrket slocknat för många år sedan. Ibland har praktiken varit helt befriad från didaktiska diskussioner från både handledare och högskola.

Detta förslag som kommer från Finland innebär att det inrättas skolor där speciellt utvalda handledare jobbar och närheten mellan studier och verkligheten (övningsskolan) är mycket stor. Jag är övertygad om att kvalitén ökar när närheten mellan utbildning och elev är större och dessutom leds av speciellt utvalda personer som dessutom finns nära eller till och med i, utbildningen av de nya lärarna.Därmed tror jag att risken för att rent olämpliga personer går igenom utbildningen minskar.

Dock skulle det innebära en risk att vi öppnar upp för att staten startar dessa skolor i egen regi. Är det Björklunds idé att smygvägen förstatliga skolan?

I övrigt så tycker jag att det är en lysande idé. Kan dock inte låta bli att tycka lite synd om utbildningsministern. När han nu kommer med en riktigt bra idé så borde det skapas större rubriker. Denna nyhet har i alla fall hittills inte fått så stor uppmärksamhet. 

Alla ni som vill höra mer om det spännande mötet mellan det svenska och det finska ska boka in våra april-föreläsningar med Åsa Sourander. "Finska skolstrukturer och svensk kreativitet" I denna föreläsning så värderas för- och nackdelar i dessa båda kulturer.

Kom och lyssna på Åsa som jobbat som lärare och lärarutbildare i Finland och under de senaste fyra åren, som lärare i Sverige.

Så där ja, då var montern riggad för mattebiennalen 2012 i Umeå. Vi finns på plats och presenterar både våra böcker och föreläsare, flera av dem finns även med på plats. Några sitter dessutom med i Sveriges Matematiklärares förenings styrelse. Per Berggren och Maria Lindroth som är författare till Laborativ matematik - för en varierad undervisning är ordförande respektive sekreterare i styrelsen som även har sitt årsmöte under biennalen.

2500 matematiklärare samlas. Hoppas att det blir ett bra utbyte för alla och att många är intresserade av våra föreläsningar och böcker.

För nästan exakt ett år sedan jag på en föreläsning som i ett slag ändrade en viktig del av min och min kollegas lärarpraktik. Vi hade länge talat om hur vi skulle få eleverna mer delaktiga i sina egna utvecklingssamtal. Att säga "tulipanaros" är dock enkelt, att förändra ett rådande arbetssätt svårare.

Ulrika Gigards föreläsning gav den konkreta inspirationen vi behövde att gå vidare. Inte minst tog den bort frågan "fungerar det", då det ju faktiskt finns empiri sedan flera år - från förskoleklass till år nio. Så vi satte bara igång med vår klass och såg vart det bar.

Och som det bar! Eleverna var mycket nöjda och var absolut mer delaktiga. Samtliga klarade av att genomföra sitt samtal på ett bra sätt. Utvärderingen med föräldrarna var också mycket tydlig - de var mycket nöjda. Och stolta över sina barns insatser. Sist men inte minst så var även vi mycket nöjda. Dels för att eleverna blivit helt klart mer delaktiga, dels för att vi faktiskt upplevde att vår arbetsbelastning faktiskt minskat - trots att det var första gången!

Elevledda utvecklingssamtal igång

Elever ledar utvecklingssamtal

Eleverna ledde förstås även sina samtal under hösten när jag var pappaledig från skolan. Självklart kommer de också att göra det nu i vår (med nationella ämnesproven som bas).

Jag kan inte heller tänka mig att de kommer att acceptera något annat när de kommer till mellanstadiet... Tur att det inte var så svårt att föra över hur man kan göra till nästa lärare.

Tack för knuffen (inspirationen) du gav Ulrika!

Fann detta lilla erbjudande på hemkommunens hemsida.

Jag sitter och funderar på om man kan beställa hallon-grottor. Hur ska de i så fall levereras. Via mejlen? Blir det inte lite väl smuligt då?

Jag har ju dock mina nyårslöften att tänka på. Så jag beslutade mig till slut för att avstå, trots att jag vanligtvis har samma dragning till dessa bakverk som min gamle kompis på bilden nedan.

Skolan har mycket att lära ut och det diskuteras alltmer om vad som är skolans egentliga uppgift och att lärare måste våga säga nej i större utsträckning till alla nya pålagor. Och visst är det så. Men på vem vilar ansvaret att lära den växande generationen om nya forskningsrön som kan vara avgörande för deras liv? Är det skolan eller föräldrarna, eller kanske till och med eleverna själva?

Ett exempel är att brittiska forskare kan konstatera att 40 procent av alla cancerfall beror på livsstilen. Den stora boven i dramat är tobak, följt av frånvaron av färsk frukt och färska grönsaker och för mycket alkohol.

Se länk till artikel i Dagens Nyheter

Kanske är detta självklart för vissa, men trots detta kan väl ingen påstå att vi generellt sett är på väg att byta livsstil. Jag tycker dessutom att det är oerhört viktigt att denna kunskap kommer barn och ungdomar tillgodo. Jag har inget givet svar på vems ansvaret är, men visst har väl skolan en given roll att förmedla den typen av kunskaper som bara till viss del har fått fäste i läroböckerna?

Jag funderar vidare på inom vilket ämne som ligger närmast till hands för exemplet jag tar upp, biologi, hem- och konsumentkunskap eller idrott och hälsa. Dessutom finns det ju massor av nya forskningsrön inom allehanda områden. Vem tar hand om dessa? Kanske slår jag in öppna dörrar?

Churchill var helt på det klara med att

Få saker kräver så mycket planering som ett improviserat tal
/Churchill

Själv sitter jag nu och sammanställer det sista inför morgondagens föreläsning i Helsingfors. För första gången har man direkt beställt två föreläsningstillfällen, med en månad emellan. Ytterst klok beställning, det ger goda möjligheter att verkligen vara konkret, inspirera till att ta nya steg och sedan tillsammans följa upp vad som gjorts och hur man kan gå vidare. Tror det blir riktigt bra.

Vecka 44 hade jag det svårare: 45 minuters föreläsning. Det är tillräckligt långt så man måste få till substans, men för kort för att verkligen hinna fördjupa om man ska bjuda in till samspel. Förutsättningen var ju kända, så det gick förstås bra - men det krävde absolut mer tid i förberedelse.

Längden på en föreläsning är inte oviktig. Knappast heller när på läsåret den kommer. Några riktigt bra tider på läsåret finns ju knappast, men en medveten tanke är sällan fel. Som lärare tycker jag ofta vårterminen är en bra tid för inspiration, då kan man direkt pröva utan att behöva göra det till Det Stora Projektet. Men så tror jag ju också mer på medvetna och lagom stora steg åt rätt håll än på jättesteg åt håll man inte är helt säker på.

Tid på dagen, liksom övrig inramning tror jag också spelar stor roll. Lokal som bjuder till? Beställare som inleder och ramar in? Förtäring som ger kraft? Start på utsatt tid eller akademisk kvart? Inbjudan? Allt tror jag spelar roll och bör vara föremål för medvetna beslut. 

För när allt stämmer kan en fortbildningsinsats/kompetensutvecklingsinsats verkligen göra skillnad - i form av mer inspirerade och medvetna pedagoger, bättre verksamhet och ökad måluppfyllelelse (även av värden i kap 1&2). Det är min beprövade erfarenhet som lärare.

Regeringen satsar på inrådan av utbildningsminister Jan Björklund, 2,6 miljarder kronor på ett av den svenska skolans ämnen, matematik. Satsningen är således dubbelt så stor som den på förbättrandet av Östersjöns havsmiljö, (1,3 miljarder enligt miljödepartementets artikel M2011.09).

Utgångspunkt för det Björklundska resonemanget är att matematik har en särställning för Sveriges industriella konkurrenskraft. Bra tänkt men återigen, sämre utfört. Den politiska tilltron till visionen att den svenska skolan skulle kunna bli så bra som individen och landet förtjänar är fortsatt låg, på gränsen till uppgiven. Därav är det politiska intresset för innovativa och entreprenöriellt bejakande insatser inom skolan, till gagn för individens utveckling och det svenska samhällets konkurrenskraft, också fortsatt lågt. Den svenska skolpolitiken litar, i tider av samhälleligt- och yrkesmässigt paradigmskifte, återigen på igenkända metoder från förr. Metoder vi tidigare provat och förkastat. Det medvetna valet verkar vara att ha ryggen fri istället för att bygga för framtiden.

Att satsa 2,6 miljarder på ett av skolans ämnen utan att göra upp med den kraftigt suboptimerande storheten TIMPLAN är ett hån. Det är ett hån mot individens intresse, talang och behov och ett hån mot svenska företags ansträngning för förbättrad konkurrenskraft. Det är, i sin helhet, ett hån mot varje skattebetalande medborgare och mot det sunda förnuftet.

Att år 2011 fortsatt påstå att alla elever behöver exakt lika mycket tid i alla ämnen för att lyckas med sina personligt uppsatta ämnesmål gränsar till det illitterata och vittnar om politisk okunskap.

Redan i delbetänkandet (SOU 2004:35) gällande det timplanelösa försöket fastslås att timplanen både kan och bör avskaffas. En överväldigande majoritet var positiva till en timplanelös verksamhet. Elevernas resultat på de medverkande skolorna förbättrades och lärarna upplevde ökad arbetstillfredsställelse. Idag finns mig veterligen ingen verksam skolledare eller lärare som anser att timplanen är till gagn för elev och framtida samhälle. Varför lever timplanen då kvar, starkare än någonsin? Utbildningspolitiken står åter still, köper sig fri och hoppas att allt ska bli bättre bara vi gör som vi alltid gjort. 

Vad är det då som skapar denna pedagogiska utvecklingsstiltje och hur kommer det sig att vare sig lärare, skolledare eller näringsliv reagerar på dessa missriktade insatser?
Kanske står svaret att finna i den faktoida vanföreställningen att gårdagens(=dagens) skola vilar på evidensbaserade fundament? Detta är en förödande och ödesdiger missuppfattning. Vad i vår nuvarande skolform är egentligen evidensbaserat? Betyg, klass, schema, katederundervisning, läxor eller kanske timplan? Svaret blir ingetdera! Dessa storheter är endast logistiska och begränsande reliker från industrialismens vagga och verkar i sin nuvarande form kontraproduktivt för individens utveckling och det svenska samhällets konkurrenskraft. De har dock en sak som talar för deras bevarande: Vi känner igen dem!

Ett annat svar kan vara det skolpolitiska debattklimatet. Ett debattklimat som är allt annat än liberalt och innovationsbejakande. Den som vågar ifrågasätta nuvarande nostalgievidensbaserade och kraftigt suboptimerande skolform riskerar att stigmatiseras som flumpedagog eller ivrare av den kravlösa skolan. En retorik som i sin smaklöshet påminner om mobbarens.

Det Sverige behöver är vare sig ett återanvänt betygssystem, mer katederundervisning eller 2,6 miljarder till matematikämnet. Det Sverige behöver är ett system som utgår ifrån individens intresse, talang och behov. Ett system som frigör den entreprenöriella och innovativa kraften hos varje enskild elev, lärare och skolledare på daglig basis. Ett system där läraren upplever att den har tid att göra sig själv och uppdraget rättvisa.  Första steget i den riktningen är att avskaffa timplanen.

Anders Härdevik – författare, utbildare och debattör för förnyelse av synen på skola och lärande

Ni som ligger i startgroparna för att utbilda er och köpa in BRAVKOD-materialet för optimal avkodningsträning i läsning kan ansöka om statsbidrag från Skolverket för detta.

Nästa år är det femte året som statsbidrag ges för att stärka arbetet med basfärdigheterna läsa, skriva, räkna. Satsningen beräknas omfatta 250 miljoner kronor 2012 vilket också är planerat att bli sista året.

Preliminära bidragsramar publiceras på Skolverkets hemsida i december månad. I början av januari, när beslut om nästa års budget är fattat, kan Skolverket publicera de fastställda bidragsramarna.



>> Läs mer (på Skolverkets hemsida)

>> Ladda hem  'Utkast av ansökningsblankett för 2012' (blanketten ej definitivt färdig ännu)

Har vi för höga krav i skolan eller beror det på något annat att så många (runt en tiondel) inte går ut grundskolan med minst godkänt i alla ämnen?

I veckan tog jag flyget över till Helsingfors för att föreläsa i Svenska Normallyceums fina aula för ett femtiotal lärare i Finland. Det var intressant – en del är annorlunda, men det mesta är sig likt. Inte så konstigt kanske, det är barn/ungdomar och lärande som står i fokus och här är vi alla ganska lika. Eller snarare olika individuellt, men med någon slags förutsägbarhet i en grupp av elever organiserade i en traditionell skollokal.

Finska elever har dock läroplikt och inte skolplikt. Det tycker jag är ett intressant perspektiv. Skolan i Finland, inklusive lärarutbildningen, har inte heller genomgått lika genomgripande reformer som den i Sverige – även om den givetvis inte på något sätt stått still. 

Även en tusenmilafärd inleds med ett enstaka steg – riktningen är alltid viktigare än hastigheten.

Föreläsningen innehöll som vanligt både bakgrundsfakta, teoretiska modeller, aktuell skolforskning samt konkreta metoder och knep. Utifrån det senare och tankarna ovan enades vi om att var och en under kommande veckor ska prova något utifrån att ta ett första steg i rätt riktning. Jag ska sedan komma tillbaks till skolan om en månad. Det ska bli mycket intressant att se vilka steg som har tagits – och vilka som kan tas! Att läraruppdraget rymmer ständig förbättringspotential lockar mig.

För framtiden är det oerhört viktigt att vi tar medvetna steg framåt i rätt riktning. Som vanligt är ordet BALANS ett ord att hålla i minne. Samt vikten av att lärare brinner för olika är det som gör att den blommar!

På måndag kväll är det dags för EdCamp Stockholm, det ser jag verkligen fram emot – Lärare Lär Tillsammans!

Wow! Vilket mottagande vi fick på dysleximässan i Skellefteå där jag och Ronny Karlsson ställde ut vårt BRAVKOD-material i fredags och lördags. Ronnys höll en kort föreläsning med största salen fullsatt och efter föreläsningen hade vi mer än fullt hus vid vår monter. Allt presentationsmaterial vi hade med oss tog slut långt innan mässan var slut och folk stod och skrev av texterna från våra affischer. Oerhört roligt!

Som en mässbesökare sa; "Ni kommer ju sälja otroligt många BRAVKOD-material efter det här. "

Ronny Karlsson berättar för mässbesökarna om BRAVKOD-materialet.

För dig som inte känner till BRAVKOD så är det ett träningsmaterial avsett för pedagoger där vi arbetar med automatiserad avkodning vid läsning som har gett helt fantastiska effekter. Detta både för de som har mer eller mindre svårt att lära sig läsa, men även för dyslektiker.

Materialet köper du efter genomgången utbildning om en halvdag/kväll i form av en teoretisk föreläsning med en påföljande halvdags praktisk utbildning. Båda delarna kan givetvis klaras av under en dag om ni beställer ett utbildningspaket hem till er skola.

>> Läs mer om BRAVKOD-materialet

>> Läs mer om BRAVKOD-utbildning

>> Läs kommentarer från några av de som använt BRAVKOD-materialet ett tag

Jag blir så glad när jag läser om Rotundaskolan i Västerås som är en helt läxfri skola. Dessutom med ett resultat klart över riksgenomsnittet. För att kompensera för den tid som elever i andra skolor lägger på läxläsning och hemarbete, lägger Rotundaskolan ut 1200 extra timmar under nio år.

Läxforskaren Ingrid Westlund, docent på Linköpings universitet, har sagt: "Föräldrar tror i allmänhet att en bra skola är en skola som har mycket läxor. Det finns läxfria skolor som vänder på det och säger att de är en så bra skola att de inte behöver skicka med eleverna arbete hem. En duktig lärare ser till att läxor blir onödiga."

Min kommentar är: Hm nåja, läraren måste nog ha organisatoriska förutsättningar för att ta bort läxorna. Exempelvis genom att göra på samma eller liknande sätt som Rotundaskolan som har längre skoldagar, i skolan.

Men jag tror att läxor ytterligare kan förstärka svårigheterna för elever som redan har det svårt. Har du inte hängt med i skolan, inte förstått och har bristfälligt stöd hemma blir du ytterligare på efterkälken. Och jag tycker nog inte att det är förälderns ansvar att få sitt barn att hinna ikapp.

Jag har alltid känt mig väldigt kluven till läxor. Visst finns det tillfällen då det kan vara bra med läxor men då ska det finnas en verklig poäng med att skolarbetet utförs utanför skolan, i hemmet. Så är sällan fallet, åtminstone utifrån mina erfarenheter.

Jag hör ibland argumenten om att "vi hinner inte med" eller andra omformuleringar om att tiden inte räcker till i skolan. Om det är anledningen till att det förekommer läxor är det något som omgående bör rättas till.

Läs gärna på Rotundaskolans hemsida om hur deras läxfria elever blir bra på att ta ansvar för sitt eget lärande.

Så vann fotbollslandslaget ytterligare en match utan Zlatan Ibrahimovic på planen. Och detta dessutom mot världsnationen Holland! Det vore konstigt om Erik Hamrén inte tar sig en funderare över detta. Om jag vore förbundskapten skulle jag absolut göra det.

Ok, Zlatan kan göra saker med bollen som få andra kan. Han är i vissa stunder ett tekniskt spelgeni. Tyvärr är dessa stunder alldeles för sällsynta. Men ofrånkomligt blir slutsatsen att en stark grupp där alla drar åt samma håll, utan någon världsstjärna, presterar och framför allt fungerar bättre än med en nog så individuellt duktig person.

Jag tycker detta varit tydligt långt innan Hollands-matchen, dvs när Zlatan finns med i truppen ser han till, dessutom med allas tillåtelse, att det mesta kretsar runt honom. Visst han håller flott bjudning hemma i sitt palats men... allt sker på något sätt på hans villkor.

Säkert har du som läser sedan tidigare en stor kunskap om hur grupper fungerar. Själv kommer jag osökt att tänka på Will Schutz FIRO-teori som jag lärde mig då jag gick UGL-kursen för ett antal år sedan. Exemplet med Zlatan är som om det vore en skolbok om detta med gruppteori.

Förresten så är det roligare att vinna än att se Zlatan spela.

Aktuellt hade idag ett reportage om att vitamintillskott kan skada hälsan. Reportaget kan även läsas på SVTs hemsida. 

Kan det vara så att de som äter kosttillskott i form av vitaminer samtidigt är de som lägger minst vikt på att äta rätt mat och i stället kompenserar sina dåliga matvanor (dåliga näringsintag) med att äta vitamintabletter? Tyvärr finns det inget i undersökningen som säger emot detta. Därmed faller slutsatsen i mina ögon

Vår mat blir allt sämre och innehåller allt mindre näring, även om vi försöker äta rätt. Det blir dock knappast bättre av att vi äter en massa tillverkad mat som ibland inte ens består av livsmedel som råvara. Jag hyllar tanken om att vi ska äta så naturlig mat som det bara går.

Som någon tänkare sa eller skrev tidigare (jag har tyvärr glömt vem).

"Det är viktigt att kontrollera innehållsdeklarationen på det vi äter. Finns det någon - ät det inte."

Det är inte ofta vi citerar författare här i bloggen. Själv kan jag bara komma på ett tillfälle. Jag citerade några vackra rader av Tomas Tranströmer för bara några månader sedan. Och idag tilldelades han nobelpriset i litteratur. Ni inser säkert sambandet. :-)

>> Läs de vackra orden

Tomas Tranströmer

Arvidsjaur har för 2011 utsetts till Sveriges bästa skolkommun av Lärarförbundet. Dessutom vinner Arvidsjaur för andra året i rad. Mäktigt! Rankingen bygger på 14 kriterier.

Det som är roligt att se är att på de 10 första platserna så är spridningen stor över Sverige, rent geografiskt.

1. Arvidsjaur
2. Lomma
3. Piteå
4. Hammarö
5. Lund
6. Luleå
7. Karlstad
8. Tjörn
9. Sölvesborg
10. Överkalix

Däremot finns ingen av Sveriges 10 största kommuner med på tio-i-topp-listan. Högst upp av kommuner med fler än 100.000 invånare hittar vi Lund på en femte plats.

Som jag kan se finns ingen egentlig viktning mellan de 14 kritierierna. Det verkar handla om vilken platssiffra kommunen får i respetive kategori och sen gäller det att få så låg sammanlagd platssiffra som möjligt. Gott nog, men nu vore det extra roligt om Lärarförbundet, eller någon annan, kunde komma fram till en slutsats varför just Arvidsjaur och de andra i toppen är så mycket bättre än alla andra.

Vad gör de som inte andra gör? Kostar det mycket mer? Tar det lång tid att nå toppen för kommuner som vill tänka om?

>> Läs mer på Lärarförbundets hemsida

>> Se hela rankingen

>> Läs om rankingkriterierna

Igår var jag i ABF-huset i Stockholm i egenskap av föreläsningsarrangör. I pausen serverar vi ju alltid fika. Eftersom det var några personer som uteblev fick vi några koppar kaffe och smörgåsar över. Det är inte ovanligt att folk, som inte har det minsta med vår föreläsning att göra, förser sig med både kaffe och smörgås eftersom det står framdukat. Att det är avsett för någon som har beställt det verkar inte bekomma personerna ifråga. Och inte brukar det spela någon roll om vi har haft vår fikapaus eller inte. Är det inget lås på godsakerna är det fritt att förse sig verkar vissa tycka.

Efter att vi fikat satte jag mig utanför föreläsningssalen för att jobba lite.  Och just igår kväll gjorde jag ett litet experiment och satte upp en skylt där det stod att kaffe och smörgås kostade 20:- (Vi hade betalt 40:- för det). Jag ville se vad som hände.

En man som varit i en annan sal och lyssnat på förre kulturministern Bengt Göransson närmade sig sakta fikabordet. Själv satt jag vid ett annat bord tre meter ifrån och såg att han sträckte ut handen och tog en smörgås.

Ok, jag ska inte hoppa på honom, tänkte jag. Det såg ju faktiskt ut som att han stoppade ned handen i fickan och tog upp något innan han sträckte sig, över skylten, fram mot smörgåsarna. Lade han inte en tjuga på bordet ändå? Jag gick fram och tittade....  Mackan saknades men inte låg det någon slant där. Jag suckade inombords över att jag inte haffade honom.

Sen tänkte jag att, om det kommer någon mer person och förser sig, ska jag inte vara så flat.

I avvaktan på fler smörgåsaspiranter hör jag strax bredvid mig två killar i 25-årsåldern prata med varandra. Ett härligt samtal där den ena av killarna synes vara från Polen och har mycket bristfälliga svenskakunskaper. Den svenske killen försöker uppmuntra sin, som det verkar, nyfunne polske vän att verkligen satsa på att lära sig språket. Samtalet och uppmaningarna präglas av stor värme och omtanke. Jag frågar killarna om jag kan få bjuda dem på varsin kopp kaffe och en smörgås vilket de tacksamt tar emot.

Några minuter senare dyker nästa smörgåstjuv upp. Han går bara rakt fram, sträcker sig över skylten och tar sig en smörgås. Jag reser mig snabbt upp med min mobil och ber att få ta ett fotografi på honom eftersom jag tycker det är så modigt att helt enkelt skita i att göra rätt för sig och bara ta det man vill ha.

Med byxorna nere och med en tugga av smörgåsen i sin mun säger mannnen:
- Men du ska få tjugo spänn!
- Äh, jag är bara glad för att jag fick fotografera dig, svarar jag.
- Men då vill jag ha kaffe också, replikerar mannen som nu tycker att det är han som vill påtala vad som är rätt och fel. Med sitt nyvunna rättspatos halar han även upp en tjuga.
- Ja gör det, suckar jag uppgivet.
- Men va fan, muggarna är ju slut. Då tar jag en smörgås till istället.

Ja... vad säger man? Vi blir ju knappast ruinerade på grund av en stulen smörgås, eller två, särskilt inte som vi redan betalt för smörgåsarna. Men jag kan inte förstå hur man med berått mod bara lyfter på den omslutande plasten och bara tar för sig. Ursäkta, men vad har man för jävla moral med det skitbeteendet?

Vi fick av en slump höra om ett företag som liksom vi arbetar med fortbildning för personal inom skola och förskola. Företaget hade anlitat en konsult för att kartlägga sina konkurrenter. På något märkligt sätt hade konsulten inte med JL Utbildning i förteckningen över konkurrenter.

Även om vi är stolta för det vi byggt upp finns det kanske ingen anledning att slå oss för bröstet, men visst kan man ifrågasätta konsultens arbete. Prova själv att googla på   fortbildning skola    eller   föreläsning förskola   Vem som helst kan ju se att JL Utbildning kommer överst av nästan halvmiljonen träffar. Då är man väl åtminstone inte helt okänd?

Tillsammans med merparten av våra föreläsare har vi tillbringat helgen på Djurönäset i Stockholms skärgård under mycket trevliga former. Bra anläggning med konferenslokal och boende, fina rum, god mat...

en jättesolig fikautflykt till Sandhamn...

... och vedbastu med ett dopp i havet innan middagen är inte fy skam.

Alla har fått ta del av varandras ämnen och verksamhet vilket var oerhört uppskattat.

Vi hade diskussioner om nuvarande och framtida samarbetsformer och vad som kan förbättras.

Det som slog mig, även om jag egentligen inte är helt överraskad, är vilka fantastiska människor vi jobbar tillsammans med. De är både roliga, trevliga och mycket kompetenta. Tack alla! Det här gör vi om igen, om några år.